Fuck brudar ibland.
Jag har alltid haft lättare att umgås tillsammans med killar än med tjejer. Jag vet inte vad det beror på, kanske att mina första kompis var en kille? Man vet aldrig. Jag har en gissning i alla fall, och den gissningen är väl inte så svår. Antar att dom flesta tycker som jag. För jag har hört väldigt många som sagt som jag att de passar mer i ett umgänge med killar än tjejer. Det måste bero på att tjejer är mer petiga. Jag drar alla lite över en kant nu, för visst är jag också petig. MEN vad fan! Ibland orkar jag inte med tjejer. De kan aldrig säga sanningen, aldrig vara ärliga och säga vad dom tycker. Kan inte ta kritik och inte ge någon annan beröm, för då får väl någon för mycket luft antagligen. Tjejer som inte kan umgås med flera än bara 1, 2, 3 stycken som är rädda för att bli utstödda eller kanske inte passa in. X på er.
Snälla det är ni som bygger grunden från första början då ni träffar någon ny. Sluta fega, sluta skämmas, du är bra som du är.
Jag har en vän. Tjejvän, hon är så jobbig. Efter ett tag har man inte träffat henne på länge, så träffar man henne. Självklart så är hon det viktigaste av allt, och bryr sig inte ett skit om mig. Det kan jag ta, jag bryr mig inte om någon inte bryr sig om mig. (Bara jag har mina närmsta) Ja men i alla fall, det finns väl någon jävla gräns eller? Om jag frågar henne någonting, så får jag ett svar tillbaka. Ingen fråga, eller fundering. Det är hela tiden jag som måste få upp samtalsämnet och ärligttalat är det bara pinsamt. Varför kan man inte chilla lite? Vad fan slappna av.
Med killar kan man slappna av hela tiden, man behöver inte ens säga något. Det blir liksom inte den här "pinsamma tystnaden" som uppstår. Även fast inte jag tycker att tystnad är något pinsamt alls? Då ska tjejjer överdriva denna jävla pinsamhet. Har fått nog av det här. Orkar inte med folk som bara sitter hemma heller. Som har sina åsikter om vad människor gör på helgerna och ute. Fast visst, jag ska kanske inte klaga så mycket, för det har jag inte tid med.
