Smile

I alla fall. Som yngre var jag inte så social, även fast jag ville det. Jag brydde mig så jäkla mycket om vad andra tyckte om mig. När det var mat i skolan i 4:an ungefär. Då kunde jag inte äta vad jag ville, eftersom alla skrek "fyfan vad äcklig maaaat", stod inte för vad jag tyckte om. Litade för mycket på dom andra, och jag ville aldrig vara utanför. Det blev jag inte heller. Fråga mig inte varför. Men jag har alltid haft mycket kompisar, mycket killkompisar. Jag har så mycket lättare för killar än för tjejjer. Ärligt talat så förstår jag mig inte på tjejer, så jävla petiga och nogranna med allt. När man är med killar så flyter det mest på, jag klickar bättre med killar när det gäller vänskap, kärlek också för den delen, aldrig testat en tjej och kommer inte göra heller. Men med tiden har jag verkligen förändras, och är så glad över det. Jag ser fortfarande folk som inte säger vad dom tycker, som inte kan säga nej, åh!! Frustation. Jag litar inte på någon, förutom min familj och mig själv. Bry er seriöst inte om dom andra, bry er om de ni tycker om för fan. Livet blir så mycket enklare då. 
Så tillbaka till de här nojiga tjejkompisarna. Jag har funderat lite, och jag har bara haft ett fåtal nära tjejvänner. Liksom vad ska man med dom till? Snacka skit eller? Åh så jävla störande med tjejer. Tror fan inte att jag är sådär störande som vissa är. För var ifrån får jag mitt snälla jag? Jag vet inte, jag går runt med onda tankar om folk varje dag, och blir galet arg om någon bara nuddar mig lite när jag står i rulltrappan. Då jävlar vill ni inte höra hur mitt huvud låter. 
Men jag har kommit fram till att jag är för snäll. Jag ger och ger och ger och ger, ger, ger och ger men får fan inget tillbaka, visst får jag de! Men inte av många. Jag är alltid intresserad av vad mina vänner (behöver fuck inte vara vänner ens) men hur dom mår, vad dom gjorde igår, vad dom ska göra ikväll och allt sånt. Förstår inte, är folk respektlösa eller något? För folk undrar aldrig hur jag mår, aldrig vad jag gjorde igår. Fan det stör mig så jävla hårt, att vara så intresserad av någons jävla liv som inte ens bryr sig om en. Va fan är de för stil? Okej ärligt talat, jag bryr mig inte ett skit om någon bryr sig om mig, förutom dom närmsta jag har. För det är upp till dom om de är intresserade eller inte. Men fuck dom som aldrig frågar en tillbaka. Helt ärligt jag fattar inte!! Blir så sjukt jävla irriterad, har fan lust att skrika ut när jag får sån damp. Men istället för att kasta skiten på "vänner" så skriver jag av mig här, and that's perfect! :D